Vänortssamarbetets historia

Vänortsrörelsen startade kort efter 1945 med lidelsefullt stöd från borgmästare och invånare som svor att Europa aldrig mer skulle splittras av krig. De flesta vänortssamarbetena var mellan städer i länder som tills strax dessförinnan söndrats av kriget. Det var en av de främsta prioriteringarna för de europeiska kommunförbundens samarbetsorganisation (som den då såg ut) 1951 att grunda den här nya vänortsrörelsen och under 1950-talet ökade antalet vänortssamarbeten och deras omfattning enormt.

Vänortsverksamheten gäller inte bara länderna inom Europeiska unionen – länder som Schweiz och Norge har också alltid varit aktivt involverade. Vänortssamarbetet har verkligen spelat en positiv roll i varje steg där den Europeiska unionen utvidgats från sina sex ursprungsstater.

I södra Europa ledde återupprättandet av demokrati i Grekland, Portugal och Spanien under 1970-talet och deras anslutning till EU under 1980-talet till en mängd nya vänortssamarbeten mellan kommuner i dessa länder när de föreberedde sig för och gick med i EU.

Förändringarna i Centraleuropa efter de forna kommunistregeringarnas fall från 1989 ledde till en stor ökning av vänortsrelationer och fram till den största utvidgningen av EU någonsin 2004. Det gjorde även att många människor på vår kontinent som länge varit åtskilda nu kunde återförenas.

Dessutom har EU sedan 1989 – och till följd av ett framgångsrikt initiativ från Europaparlamentet – lämnat ett viktigt ekonomiskt stöd till vänortssamarbete, särskilt där man kan påvisa ett europeiskt mervärde.

Det är tydligt att vänortssamarbetet i mer än 50 år utgjort ett betydande bidrag till en fredlig utveckling i Europa och till att nya länder så framgångsrikt integrerats med unionen.